Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder från kyrkans fordna dagar: III. Utdrag ur en dagbok förd af Broder Bartholomeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
st
Utdrag ur broder Bartholomei dagbok. 179
war särdeles rädd. Wid andra tillfällen öfwertänkte
jag någon helig text, ämnet för följande dags predi-
kan, och wederqwickte mig sålunda sjfelf med det lif-
sens bröd, hwarined jag sedan skulles öda min hjord.
Wid nattens inbrott slogo wi läger i skogen, då ingen
hyddas fanns i närheten; wi höggo grenar as träden
och gjorde deras en inhägnad omkring oß och wåra
åsnor, som buro de heliga kärlen och hwad wi för
ösrigt förde med oß. Wi gjorde ock upp eldar sör att
hålla på afstånd wilda djur och annat ondt.
En gång waknade jag midt i natten af ett prass-
lande ljud ibland grenarna omkring oß och derjemte
ett doft undertryckt hwiskandea så som af menniskoröster.
Deßutorn såg jag, då månen sör ett ögonblick bröt
fram mellan molnen, några mörka föremål, hwilka
hastigt sörswunno i den täta dunkla furuskogen Här-
wid reste jag mig upp, blåste på den slocknande elden
och såg mig noga omkring. Men då ingen syntes-
började jag med hög röst sjunga den sjerde psalmen.
När jag slutat den sista versen, gjorde jag korstecknet,
lade mig sedan åter ned och sos i frid.
När morgonen grydde, befanns wår bästa åsna
wara förswunnen Utan henne kunde wi swårligen
färdas widare, ty de andra woro gamla och tröga;
wi fruktade deßutom att komma hem utan denna åsna,
som war en särskilt gunstling hos wår abbot. Wi
knäböjde derför och anropade Herreu om hjelp. Huru
underligen Han hörde sina tjenares böner, stall det föl-
jande wisa.
Några dagar ester denna händelse predikade jagi
en by öfwer evangeliet om den förlorade sonen, samt
på eftermiddagen öfwer de tio buden, hwarwid jag sär-
skildt uppehöll mig wid det sjunde budet. Gud wäl-
signade mina ord, så att de gjorde ett kraftigt intryck
på åhörarenas hjertan Många gräto, och så fort
predikan war slut, reste sig en man, som hållit sig dold
bakom de öfriga, och sade: «Lägg på mig hwad straff
J wiljen; det war jag, som stal abbotens åsna«.
Hela församlingen blef upprörd och bestört, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
