Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder från kyrkans fordna dagar: III. Utdrag ur en dagbok förd af Broder Bartholomeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Bilder från kyrkan-s fordan dagar.
några wille rusa på tjufwen, som war en owanligt
strr och kraftfull mau. Men jag skyndade glad fram
till honom. Mannen knäböjde och sade: «Jag har
ännu många flera och wärre synder på mitt samwete
och min själ har ångest deröfwer. Jag will warda
from; men hwad skall jag göra, för att undfly Guds
ror-ede?« Jag swarade: «Du ser, min son, att Guds
ögon äro öfwer oß allestädes, Han ser lika klarti
trattens mörker forn wid dagens ljus. Du kan icke
fly undan Hondur, ty Han är allestädes när-warande;
du behöfwer icke fly för Honom, ty Han är redo att
förlåta dig. Det är emedan du icke rätt kännt Hans
nåd, som du har föraktat hans lag. Men om du nu
ångrar din synd och will omwända dig till din Gud,
så må du ock af hjertat tro, att Han för Christi skull
förlåter dig alla dina synder".
Denne man hade warit en wild röfware och hela
traktens förskräckelse. Ester gudstjensteus slut förde
han åsnan till oß. Då wi lemnade byn, trängde sig
folfrt omkring oß för att få min wälsignelse; och jag
upplyfte min hand och wälsignade dem. Många gräto
och kyszte mina händer. Men jag sade: «Gråten icke,
mina bröder, deröfwer att J icke mera fån fe mitt an-
sigte; men, jag beder eder, sen upp till Honorn som
från korset sträcker ut sina armar till eder, till Honom
hwars händer alltid äro upplyfta till att wälsigna
eder. Sen på Jesust»
Den fordne röfwaren följde med oß, ehuru dia-
konen Theodor tyckte mycket illa orn hans sällskap. Un-
der flera mils wandring talade han icke ett ord, utan
gick med nedböjdt hufwud bredwid min åsna. Slut-
ligen då det led mot aftonen och wi kornrno till en del
af Odenwald, som war beryktad för sina röfwarband,
kom broder Theodor till mig och hwiskade: «Wore det
icke bäst att nu skicka bort denne man. Kanske har han
alltför många wänner här?" Menjag swarade: «Meu-
niskans hjerta är såsom hafwets wåg, Herren förer det
hwarthelst Han will. Låt os; icke hindra Hans werk
vå denna- arma själ«. Slutligen föllo skuggorna tjocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
