Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder från kyrkans fordna dagar: III. Utdrag ur en dagbok förd af Broder Bartholomeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
Utdrag ur broder Bartholomei dagbok. 199
utgöt hela mitt hjerta inför Gud, anropande Honom att
miskunda sig öfwer denne min broder och hela de sår som
menniskor hade slagit. Jag wißte och kånde, att Herren
Gud war os; nåra, lika nåra som då den sjuka widrörde
hans klådafåll och blef botad, eller då synderskan gråt wid
hans fötter och fick förlåtelse. Ja» war wiß att Han hörde
os;, och wis; att Han skulle hålla Fitt löfte och gifwa det wi
begärde. Jnnan jag steg upp, hade Konrad knäböjt bred-
wid mig; och når jag stod upp, låg han ånnu qwar. Jag
wåntade en stund, derpå satte jag krucifixet i hans hand
och sade: «Det war icke för någon ringa och obetydlig synd,
som Guds Son lemnade sin herrlighet hos Fadren och blef
lydig intill korsets död; icke heller led han en sådan död
förgafwes. Min broder, du år förlorad; men Herren Je-
sus kom för att söka och frälsa det, som war förtappadt.
Du har alldeles mißförstått ändamålet med hans ankomst-
Han kom icke för att dömma utan för att frälsa. Se på
HFnonh som dina synder bragt på korset; tro, och du skall
le wa«.
Det fanns ingen tår i hans öga och syntes intet tec-
ken till rörelse på hans ansigte; men når jag lemnade cel-
len, fattade han min hand och sade med knappthörbar röst:
«Det finnes ånnu hopp«.
FOI-WWF JO. s:ta Eulalia, jungfru och martyr-.
En såll och lyckosam dag! Gratias Domine!
J afton war broder Konrad åter med wid låsningen af den
heliga Skrift. Wi hålla på att låsa profeten Esaias. Ka-
pitlen för dagen woro 52—56.
«Sannerligen, Han bar wår krankhet och lade uppå sig
wår sweda, men wi höllo Honom för den som plågad och
af Gudi slagen och pinter war. Men Han år sargad för
wåra mißgerningars skull, och slagen för wåra synders skull:
nåpsten ligger uppå Honom, på det att wi skulle frid haf-
wa, och genom Hans sår åro wi helade. — Wi gingo alla
i willfarelse såsom far, hwar o en såg uppå sin wåg»
men Herren kastade allas wåra synder uppa Honom«. O
åter: «Nu wäl, alle J som törstige åren, kommer hit till
watten; och J som icke penningar hafwen, kommer hit, kö-,
per och åter; kommer hit och köper, utan penningar och för
intet, både win och mjölk.«
Mig tycktes som om dessa lifsens ord aldrig förr hade
trångt till mitt hjerta med en sådans förnimmelse af Guds
outsägliga och oförtjenta kärlek, som denna afton. Och då
lyktbåraren gjorde sin rund och lyktans sken upplyste den
ene efter den andre af bröderna, såg jag att broder Konrads
ansigte war fuktadt af tårar, och att han icke sökte dölja
det — hwilket war mårkeligt hos en så stolt man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
