Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder från kyrkans fordna dagar: III. Utdrag ur en dagbok förd af Broder Bartholomeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 Bilder från kyrkans fordna dagar.
twenne slags presterskap i» den christna kyrkan —— nemligen
först Christi oförganglrga presterskap« Hans som ingick 1 !
det aldraheligaste med sitt eget blod, for att forsona wara I
synder, och sedan alla trognas»andeliga presterskap, som
genom sin förening med Honom ar afskiljdt »att» offra ande-
liga offer, som Gudi behaga. Men nagot sarskrldt preste-
stånd will han allsicke antaga, utan endast ett larv-
embete, hwars innehafware skola förkunna Ordet och for-
walta sakramenterna, men hwilka icke aro «offerprester« i 7
ammaltestamentlig mening, ej heller·wasendtlrgen as-
öndrade från lekmännens profana klas.
Jet« LO.
Vroder Konrad synes blifwa stadfästad i sina nya åsig-
ter. Han har ett farligt sätt att draga slutföljder af allt
hwad i Skriften läses, hwilket jag fruktar småningom kan
leda honom till åsigter, som jag bäfwar för att tänka på.
Jag har aldrig warit frestad härtill. Jag tror också,
att fullkomlig förlåtelse erhålles genom Christi på korset
fullbordade försoning och endast genom den, men derföre
är jag ock lycklig att städse ånyo få upprepadt i messan
detta offer för alla mina dagliga synder. Jag tror också
på en medlares tillräcklighet; men icke desto mindre är jag
glad att äfwen få begagna mig af helgonens förböner. Jag (
-«; « tror också på Guds Sons höga presterskap; men jag wågar
s icke betwifla tillwaron af en levitisk prestorden inom kyrkan.
« Mycket af hwad Konrad säger, synes mig emellertid så rik-
tigt och enligt med Skriften, men jag wågar icke antaga
det, då. det strider emot hwad den heliga modren, kyrkan,
lärer. Huru skulle wäl jag djerfwas tro, att så många wisa
och heliga män skulle hafwa mißtagit sig, men att jag, en
stackars bristfull munk, skulle hafwa rätt. En sådan tanke
wore stridande mot all sann ödmjukhet, ja den wore ju
werkligt högmod! — Jag har ifrigt bedt Konrad att icke
tala om dessa ting till någon annan än mig. Han har
lofwat mig att icke göra någonting förhastadt; men, säger
han, jag wågar icke lära andra en den minsta lögn, sedan
sannin en blifwit mitt lif. Afwen säger han: Hwarjesan-
ning, xsom blifwit mig uppenbarad, är· ett pund, hwarmed s-
jag skall handla och winna för min Herres ära. Genom
att gräfwa ned dessa pund, skulle "ag förstöra dem. När
jag en ång påminte honom om apostelens ord: «Hafwer du
tron, så haf henne när dig sjelf och Gudi«, fwarade han
mig: «detta språk är twifwelsutan i högsta grad wigtigt att
behjerta, när fråga är om sådana tr-ossanningar, som icke
omedelbart beröra sjelfwa grunden och wilkoren för wår
frälsning-. vMen när det gäller själens ewiga we eller wäl,
da fa «w1 icke för andras skull dölja eller uppblanda san-
ningen«.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
