Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder från kyrkans fordna dagar: III. Utdrag ur en dagbok förd af Broder Bartholomeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utdrag ur broder Bartholomei dagbok. 209
Han» påstår ock, att många af wår heliga katholska
kyrkas laror äro osanna och skadliga för själarna. Han
erkanner wäl, att många trogna Guds barn finnas bland
dem-» som icke tänka såsom han; men, säger han, om ock
somlige christna kunna wara så innerligt förenade med sin
Fralsare, att dessa deras willfarelser icke döda dem, så
är dock hwarje lögn alltid lögn, hwilken blott ännu hårdare
insöfwer den sofwande och onödigtwis plågar och oroar den
troende. Det som icke hjelper oß i striden, det hindrar oß,
och om än Jesus af sin stora nåd gör för oss giftet oskad-
ligt, så är det dock gift när wi bjuda det åt andra.
Herren hjelpe både mig och min broder! Jag wet ofta
ej hwad jag skall swara honom. Jag fruktar.
0 Augusts-« lo. S:t Laurentius, martyr.
Otto Askwiggen är död; han blef smittad af febern.
«Herre, du undfår syndare!«
Auguste-« LO.
Huru har icke min fruktan besannats. Ack, min broder,
att det skulle sluta så!
För några få weckor sedan gick han att besöka en sjuk.
Mannen hade fört ett ogudaktigt lefwerne, hans hjerta syn-
tes tillslutet för allt hwad broder Konrad sade honom om
hanssynder eller om Guds nåd. Men just som Konrad
skulle gå, ropade den sjuke efter honom: «Fader, du är nog
en helig man; när du kommer igen till mig, så haf med
dig sista smörjelsen och sakramentet, och du skall få alla pen-
ningar jag har, om du lofwar att offra messor för min
’äl«
Konrad blef förskräckt öfwer hans begäran; han gick
tillbaka till den. sjuke och sade: «Guds förlåtelse är fri.
fDen som af hjertat begärar den, får den för intet, menicke
för penningar«. Och han nekade att emottaga några pen-
ningar för att bedja hans själ ur skärselden, ty wi hafwa
endast att wälja mellan himmel eller helwete. Derföre bad
han honom under tårar att erkänna sin syndaskuld och emot-
taga den förlåtelse, som blifwit så dyrt förwärfwad och nu
bjöds honom för intet. —- Men den sjuke wägrade och frå-
gade under swordomar, hwarför presterna wore till, om ej
för att med sina böner rädda själarna i deras församling.
Och så dog han utan bikt och utan smörjelse!
Ester hans död kommo hans anhöriga till klostret och
klagade för tvår abbot öfwer Konrads beteende. J början
wille abboten, som är en godmodig man, ehuru något häf-
tig, alls icke tro denna berättelse; men sedan wår broder
blifwit inkallad och tillfrågad om saken erkände han lugnt
och utan twekan sanningen af det som berättades om ho-
nom. Man förmanade, hotade och disputerade med honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
