Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trohet mot Kristus intill döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gubben var Perpetuas fader, och det var hennes
barn, som han bar på sina armar.
»För sista gången, du alltid älskade dotter»,
började gubben med af tårar afbruten stämma,
»för sista gången ber jag dig! öfvergif denna
dårskap, som förvillat dig! Blif åter klok och erkänn,
att din plats ej är vid denna slafvinnas sida. Vid
min olyckliga ålderdom, vid ditt hjälplösa barn,
vid din döde gemåls skugga, vid alla våra gudar
besvär jag dig: blif åter dotter, moder och romersk
medborgarinna!»
Smärtan hindrade honom för en stund att tala
mer. Men barnet började att snyfta och sträckte
sina små armar mot modern.
»Omänskliga moder», ropade gubben, »kan du
tiga, då du ser vår smärta? Perpetua, tvinga mig
icke att förbanna min dotter. Helga ditt barn åt
de rätta gudarna!»
»Ja, helga ditt barn åt gudarna, så skall du undgå
döden», sade prokonsuln.
»Invig det åt gudarna», ropade prästerna, och
tusende röster instämde i detta rop.
Men hon höll sin blick stadigt fäst på barnet,
hennes bröst höjde sig oroligt, och en suck
pressade sig fram öfver hennes läppar. Därpå lade
hon armarna i kors, höjde sin blick mot himmelen
och sade med fast och stilla stämma: »Jag inviger
det ej åt edra gudar, ty de äro inga gudar. Det
är blott en Gud, Fadern i himmelen, och hans Son
Jesus Kristus!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
