Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trohet mot Kristus intill döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du är då en kristen?» — »Ja!»
Hennes fader dolde sitt ansikte i sina händer,
folket stormade och väsnades, underidet att de
närvarande prästerna uppförde sig som vansinniga,
refvo sina kläder och nedkallade gudarnas vrede
öfver den affälliga. — Perpetua blef, jämte fyra
olyckskamrater, dömd att kastas för vilda djur.
På afrättningsdagen, hvilken var bestämd till en
fäst för att fira årsdagen af romarnas eröfring af
landet, kunde den stora amfiteatern knappt rymma
den ofantliga människomassa, som kommit för att
se det ohyggliga skådespelet. Äter tronade där
prokonsuln och vid hans sida hans son Felix.
Det var ett pratande och ett stoj ande, ett
skämtande och skrattande, så att man kunde tro dessa
människor blott vara komna för att åse ett gladt
skådespel. Stundom blandade sig de vilda
djurens tjut med detta buller af människoröster.
Sanden i arenan var likasom förgylld af solens
strålar; här och där en mörkröd fläck.
Såsom ett bröllopståg infördes nu offren med
stor ståt på arenan. De voro tre män och två
kvinnor: Perpetua och den förutnämnda slafvinnan,
Felicitas. De nalkades med fasta steg, men utan
stolthet. Perpetua sjöng fromma hymner, under
det att Felicitas bad.
Skådespelet börjades med de tre männen. Den
gula sanden blef snart, under anfallet af leopard
och björnar, färgad röd af blod; och där lågo de
nu med stympade lemmar, under det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
