Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En dödsdom till lifs. Af F. H***
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världen; om en kort stund skulle han vara
framkommen till sin Herre, till evighetens sälla land.
Dock sörjde han djupt, ej för sin egen skull,
men därför att den lära han förkunnat, de ord
han framburit, — detta som skulle ha gjort
människorna lyckliga, om de förstått det, — att det nu
skulle gå förloradt, dö med honom och ej blifva
till gagn, oaktadt allt hvad han bedt och kämpat.
Därför sörjde han, därför böjde han ned sitt
hufvud mot den grofva stickade kåpan, på hvilken
hans tårar runno så strida.
»Allt mitt arbete och mina strider ha då varit
förgäfves», suckade han för sig själf. »O Herre,
låt mig lida, hjälp mig att uthärda plågor, huru
svåra som helst; men rädda den skatt jag blifvit
satt att frambära åt mänskligheten, rädda den åt
kommande släkten!» — Nu var man framme vid
bålet. Den fängslade fördes upp därpå, och de
kyrkliga bundo honom fast vid pålen.
Då steg en af domarna fram och uppläste domen.
Det fanns mycken osanning, mycket falskt, men
nästan intet sant och rättfärdigt i den domen.
Men en sak var dock riktigt beskrifven. Den
lära, som den fromma munken förkunnat, den var
fullt riktigt beskrifven; ty den ansåg man så
farlig, att den ej behöfde förvrängas. Och till slut
stod det skrifvet, att den på pergamentet beskrifna
domen skulle väl förvaras »att för kommande
släkten vittna om den brottsliges förhärdelse genom
läran om frälsning af nåd allena, för Kristi skull».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
