Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En dödsdom till lifs. Af F. H***
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När den dömde hörde dessa ord, — då gick det
en ljusning öfver hans anlete och hans ögon lyftes
fulla af gladt hopp mot höjden. Hans lära skulle
ej bli förgäten; hvad han lidit, var ej förgäfves.
»Jag tackar dig, min Gud!» sade han. — Och
bålets lågor slogo under hopens hån och jubelskrän
tillsammans omkring den döende.
Sekler försvunno, och bland dammiga böcker
stod den längesedan glömda munkens dödsdom.
Men så kom en dag en man och sökte bland
böcker och skrifter. I hans hand föll då
anklagelseskriften och domen, och han började läsa däri. Ju
mer han läste, dess mer förvånad blef han. Hans
ögon flögo öfver raderna, hans hjärta slog som
aldrig förr, och han utbrast: »Hvilka härliga Guds
tankar, hvilken skatt för mänskligheten!»
Han skref en bok om det han läst. Och den
lära, för hvilken munken ljutit döden, gick ut öfver
världen, hälsades med jubel, frigjorde och
lyckliggjorde tusenden. Och så bevarades och uppstod
till lif igen det, som man velat bränna och
förgöra.
F. H.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
