Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guds goda, men underliga vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utanför emigrantkontoret i Sundsvall trängdes
hopar af folk, och de söder ut gående ångbåtarna
afgingo hvar vecka fullastade med emigranter,
män, kvinnor och barn af alla åldrar, från den
70-åriga gamla till det späda barnet vid moderns
bröst. Alla hoppades att i det främmande landet
finna den utkomst för sig och de sina, som den
gamla fosterjorden ej längre kunde skänka dem.
Nere vid ångbåtsbryggan sutto på en bänk en
medelålders man med sin hustru och dotter; mannen
såg allvarlig, kraftfull och bestämd ut, hustrun
undergifven och böjd under tyngden af det svåra
afskedet från hembygd och fädernesland. Dottern,
en omkring tjugu års flicka, höll sina tårfyllda
ögon kärleksfullt och oroligt fästa på modern;
framför dem på marken stod en koffert och en
liten matsäck: det var hela deras packning.
Mannen var Lars Svensson, som nyss hade sålt
sin lilla stuga med tegen där omkring. Han ville
nu, med sin trogna hustru Anna och den unga
dottern Elsa, i det stora okända landet uppsöka
sin broder, som vistats där ute många år och
som nu öfvertalat honom till utflyttning dit.
Denne broder hade, då han kom till Amerika,
inköpt en liten jordlott; och som han varit en
duglig och driftig arbetare och jorden då ännu
ganska billig, var han nu en rätt välmående man
och hade redan flera år uppmanat brodern att
komma efter. Länge motstod Lars frestelsen,
men då nu allt såg så mörkt och bekymmersamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
