Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Ranaberg,
Berättelse af Anna Carlsdotter. I.
ulbönen i den lilla stadskyrkan var slut, och folket strömmade ut i mörkret. Hvar och en, som ägde ett hem, var ifrig att skynda dit, där granen väntade att få sina ljus tända och julfägnad och kärleksgåfvor voro beredda till utdelning. — Estrid Gren suckade, när hon tänkte härpå, där hon utan all ifver vandrade gatan framåt till sitt inackorderingsställe. Estrid Gren var 25 år och hade anställning vid stadens flickskola, en skola, som dock med nästa termin skulle upphöra, emedan samskola skulle inrättas på platsen.
Den unga lärarinnan hade tidigt blifvit föräldralös och så länge lefvat i främmande hem, att hon knappast mindes något annat. Men denna julafton tyckte hon sin lott vara tyngre än vanligt och ensamheten större och vemodigare än någonsin. »O, om jag hade någon, som behöfde mig, just mig .... någon, som jag kunde älska riktigt varmt och innerligt.... huru lycklig och rik skulle jag ej då känna mig», tänkte hon längtansfullt. »Hvarför skall jag vara så fattig i detta afseende?» fortfor hon för sig själf, i det hon stannade framför butikfönstret till en blomsterhandel. En knippa blekblå syrener tilldrog sig händelsevis hennes uppmärksamhet. De sågo så svaga och outvecklade ut, men dock lockade de henne. »Det går väl an att presenta sig själf en julbukett», tänkte Estrid, »eftersom jag inte har någon annan att ge den till.» Hon gick hastigt in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
