Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes Herre; hon hade lagt all bitterhet och vrede, all sorg och oro, all kärlek och åstundan ned för hans fötter. Nu visste hon, att striden, som nästan mattat henne till döds, skulle kämpas till slut af segerfursten själf.
Ängsliga, men på samma gång fulla af barnslig ifver och intresse för den öfverenskommelse Estrid ingått med dem, infunno sig Arnold och Hillevi samma afton i matsalen; men deras mod sjönk hastigt, då de där förgäfves sågo sig om efter sin vän. I stället funno de en främmande där inne, en omkring 30 års man, som lifligt samspråkade med farbrodern och fastern. Då barnen kommo in, gick han genast vänligt emot dem. »Jaså, detta är min namne och Hillevi, kan jag förstå? Ni ha väl någon gång hört berättas om farbror Arnold i Amerika, eller hur?» Den unge mannen såg med så hjärtligt intresse på brorsbarnen, att deras första blyghet snart nog försvann, och de både talade och svarade mer tillgängligt, än de brukade. Men när supén var slut, utan att Estrid syntes till, och farbror Greger kort och kallt underrättade dem, att de nu skulle bo nere i våningen bredvid fasterns rum, i stället för i sin gamla barnkammare, var det nära, att de brustit ut i högljudd gråt. Med svidande, modfällda hjärtan smögo de sig ut och gräto sig till sömns i saknad efter sin kära tant Estrid.
»Barnen skickade sig ju riktigt väl», anmärkte deras yngre farbror, ingenjör Arnold Heimer, då de lämnat rummet.
Greger skrattade lite försmädligt. »Nå, din närvaro imponerade troligtvis, och ett kok stryk då och då bör väl ock småningom göra folk af den lille onoslige valpen, — helst nu, då både han och systern bli dragna undan den där flickans inflytande.»
Ett moln lade sig Öfver den unge mannens panna, och han svarade allvarligt efter ett ögonblicks tvekan: »Måhända tar du ändå miste, Greger? Mig synes ett sådant ingrepp vara högst vanskligt. Är du så viss på, att det är din aga och ej den unga kvinnans sådd, som nu bär frukt?»
»Jag har just inte sett någon märklig frukt än», invände den äldre brodern misslynt. »Du dömer för resten, som den blinde om färgen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
