Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbrast gossen: »Men det är ju rakt omöjligt tant! Det går inte, . . . tant själf kan det inte . . .», han afbröt sig förlägen.
»Vi ska’ be Herren Jesus Kristus lära oss det», sade Estrid allvarligt.
»Tror tant, att det går då?» . . . Arnold såg mycket tviflande ut. »Skall Herren Jesus göra dem snälla då?»
»Han skall göra oss lika sig själf, så att vi bli goda och lyckliga i honom; då bli vi också kärleksfullas, svarade hon öfvertygande.
»Slippa vi då att skickas bort från tant?» frågade gossen ifrigt.
»Vi ska’ bedja Gud äfven därom, Ar», sade Estrid uppmuntrande. »Nå, vill ni komma öfverens med mig om detta, barn?»
»Jag skall försöka, eftersom tant vill det», sade Arnold och räckte henne trohjärtadt sin hand, och Hillevi följde genast exemplet. — »Nu gäller det, att vi inte fälla modet, barn», sade Estrid och slöt dem ömt i sin famn. »Kom ihåg, att Herren Jesus själf skall hjälpa och lära oss!»
Ett sakta prassel vid ingången till löfsalen kom dem alla tre att plötsligt undrande blicka omkring sig; men ingen syntes till. De hörde blott steg, som aflägsnade sig.
När Estrid denna kväll vid vanlig tid var på väg till matsalen, mötte hon tjänsteflickan med en matbricka,
«Frun sa’ åt mig att bära upp den till fröken», yttrade hon tveksamt. — Estrid ryckte till: fientligheterna hade således börjat* på allvar. Det gjorde henne mycket ondt, men harmen var som bortblåst; ty hennes hjärta hade veknat, och det var allvar i det beslut, hon fattat och sökt meddela sina små skyddslingar.
»Frun har sagt till mig, att barnens sängar ska’ flyttas dit ned», fortfor flickan; »kanske fröken vill hjälpa mig?»
Således ämnade patron Heimer sätta sin hotelse i verket! »Gud, hjälp mig och de kära barnen!» bad hon ifrigt i sitt hjärta. »Du älskar dem mer än jag. Jag har befallt dig min sak, ... du skall utföra den, Herre!»
Mer fridfull än på månader förut, gick Estrid denna kväll till hvila. Intet stod längre hindrande mellan henne och hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
