Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifligt hemligt förstånd, att det både roade och rörde den unge farbrodern. En dag beslöt han att ställa dem på prof.
»Nu vet jag så bra nästan allting om er, Ar och Vi», sade han vänligt; »men ni ha aldrig sagt, hvad ni tycka om farbror Greger och faster Märta?»
Djup tystnad blef enda svaret. Bägge barnen rodnade häftigt och utbytte en förlägen blick.
»Nå, jag kan se, att ni visst inte äro förtjusta i dem, eller hur?» fortfor han forskande. »Ni äro väl onda på dem för tant Estrids skull, förstår jag?» — Arnold stod med hängande hufvud och Hillevi såg ut att vilja springa sin väg. — »Var inte rädda, barn, jag skall inte skvallra», uppmuntrade ingenjören.
Då såg gossen upp med en fast blick, men med gråten i halsen. »Vi ha lofvat tant Estrid att aldrig säga något ondt om farbror Greger och faster», sade han allvarsamt; »ty hon vill, att vi ska’ hålla af dem ...»
»För det vill Gud», inföll Hillevi ifrigt, lockad af broderns öppenhjärtighet. »Ar och jag be Herren Jesus hvar dag att lära oss det, och tant Estrid gör det med!»
»Det är rätt och godt, barn», sade deras vän hjärtligt, »lyd ni Gud och tant Estrid!»
Samma afton gjorde ingenjör Heimer ensam en tur genom parken; hans ansikte uttryckte djup tankfullhet. De vissna löfven prasslade under hans steg, men han lade hvarken märke härtill eller till det kalla höstregn, som börjat falla i tunga droppar.
Men Estrid, som också gjort besök i parken, hörde bägge delarna och reste sig hastigt från sin kära plats i syrénbersån. Innan hon hann aflägsna sig, stod emellertid den unge mannen framför henne.
»Mitt namn är Arnold Heimer», sade han artigt, »och jag vet, att ni är fröken Gren! Jag såg nyss, att ni gick ut, och jag trodde jag skulle finna er här. Jag förstår, att ni önskar veta något om edra små skyddslingar, och jag önskade blott säga er, att de hvarken glömt er eller edra lärdomar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
