Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»O, hvad jag är glad», utbrast Estrid, hvars nyss så sorgsna ansikte upplystes af en solglimt, »och så tacksam!»
»Mot hvem?» frågade den unge mannen med en spörjande blick i de allvarliga ögonen.
»Mot Gud först, och så mot er», sade den unga flickan hjärtligt. »Jag har varit så orolig, och jag har så mycket...» Hon hejdade sig; hennes glädje hade så när kommit henne att glömma, att mannen framför henne var fullkomligt en främling.
»Jag anser, att min bror handlar mycket orätt mot er», sade ingenjören. »Jag ville ock säga er detta, och att jag vill göra mitt bästa för att ställa saken till rätta.»
»Gud hör bön», utbrast Estrid med en fröjd, som hon icke kunde återhålla. »Han själf har sändt er hit. . . det är säkert!»
»Tror ni det?» sade den unge mannen småleende, men så forskande, att Estrid blef förlägen öfver sin öppenhet.. . och efter ännu några tacksamma ord till afsked skyndade därifrån.
På kvällen hade ingenjören ett långt samtal med brodern. Det fördes med ganska stor hetsighet å ömse sidor. Arnold förehöll Greger allvarligt det oberättigade i hans handlingssätt mot Estrid och manade honom ifrigt att ändra detsamma.
»Har den lilla listiga hycklerskan rent af förtrollat min bror?» frågade patronen försmädligt, »eftersom du så ifrigt gör dig till hennes riddare?»
»För visso är hon ingen hycklerska», svarade brodern bestämdt, »måhända en fantast! Men — hvem vet, om hon inte har rätt? Du står i alla fall aldrig till svars för hvad du gör, Greger!»
»Till svars?» patronen nästan röt af vrede. »Stå till svars för hvem, om jag får fråga? Kanske inför dig? Eller hör du ock till det där skenheliga släktet, som säger sig tro på Gud och ’frälsaren’?»
»Kanske kan jag komma att höra till dem», sade brodern lågt och behärskadt, »åtminstone anser jag det mycket möjligt.»
»Men aldrig jag!» Patronen slog handen med en ed i bordet, och hans redan förut upphettade ansikte blef nu blodrödt. Plötsligt vacklade han, tog sig för pannan och segnade sanslös till golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>