Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Runaberg. Berättelse af A. Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Estrid en stund senare lugn och fridfull vände sina steg hemåt, mötte hon plötsligt på den smala stigen Arnold Heimer. Hon studsade och ville därefter med en vänlig hälsning gå vidare, då han beslutsamt hejdade henne.
»Estrid, — förlåt, fröken Gren, — men ni måste ge mig svar på den fråga, ni nyss lämnade obesvarad.»
»Jag?» Estrid såg oförstående på honom, »hvilken fråga?»
»Ar och Vi berättade nyss för mig, hvad ni talat om tillsammans*, sade han förklarande.
»Sådana barn!» Estrid rodnade och smålog undvikande.
»Nej, Estrid», utbrast den unge mannen häftigt, och hans allvarliga ansikte fick ett nästan strängt uttryck: »Skämta ej däröfver; svara ärligt! Mitt lifs lycka beror därpå: har ni eller har ni icke bedt Gud om . . . det, som barnen talade om?»
Estrids hjärta nästan stod stilla; var det af fröjd eller af blygsel? Men hon hade nyss stått inför Guds ansikte i salig tillbedjan, skulle hon då våga vanära honom med ett förnekande af sanningen?
»Jag har bedt om det», sade hon enkelt och stilla.
»Då vet jag ock för egen del, att det ordet är sant: Bed-jen, och I skolen få, att eder glädje må varda fullkommen!» utbrast den unge mannen med af rörelse kväfd röst. »Estrid, älskade Estrid, säg, att det är sant!»
Estrid visste knappt, om hon svarade något eller ej. Men i nästa ögonblick böjde de knä vid hvarandras sida för att tillsammans tacka sin fader i himmelen för kärlekens stora, underbara gåfva.
Huru nu hela Runaberg doftade och sjöng, badadt i blomsterprakt och solsken! — Estrid och Arnold gingo hemåt i stilla, onämnbar fröjd, men stannade ofta under vägen för att med alla sinnen och hela sin själ skåda och tillbedja Guds härlighet! Deras hjärtan jublade aningsfullt:
»Hvad intet öga sett, och intet öra hört, och hvad i ingen människas hjärta har uppstigit, det har Gud beredt åt dem, som älska honom!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
