Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Underbar räddning i högsta nöd. Af J. Hamilton - »Fången i Vatikanen», med porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenskfödd, påflige markisen Claes Lagergren. Vidare, utom det förut nämda gardet, äfven ett palatingarde på 400 man samt ett gendarmen på 400 man. Vidare en kår på 120 schweizare, som bilda vakt vid ytterportarna samt högvakten. Några af dem uppvakta påfven vid hans promenad i Vatikanens trädgårdar. *
Den påfliga betjäningen utgöres af bussolante eller kammartjänare, huissierer samt bärarne af påfvens bärstol, de senare i praktfulla dräkter. Ehuru hans helighet i egenskap af »fånge» har föga behof af ett hofstall, finnes dock ett dylikt med en ganska talrik stallbetjäning.
Underbar räddning.
(Sid. 17.)
I den åldriga ädla grefvinnan L:s salong på C. fanns bland de många värdefulla taflorna ett enkelt träsnitt, infattadt i en dyrbar ram. Det framställde grefvinnan i det ögonblick, då hennes lif sväfvade i den största medvetna fara, som hon någonsin genomgått
Hon hade en gång, i sin ungdom såsom fröken S., besökt en släkting på slottet D. i norra Frankrike. Van att dagligen göra en promenad till häst, hade hon redan första morgonen därstädes ridit ut längs efter den vackra hafsstranden. Man hade varnat henne att icke rida längre an till en från slottet synlig udde samt att icke dröja där allt för länge, på det hon ej måtte öfver-raskas af hafsfloden. Men hänförd af de härliga utsikterna glömde hon varningen och forsatte sin ridt bortom udden, till dess hon hejdades af en hafvet utskjutande brant klippa. Nu måste hon vända. Men då varseblef hon till sin stora förskräckelse, att hafsfloden redan var i fullt stigande, så att hennes återväg blifvit stängd af de brusande böljorna.
Nu började hennes hjärta att bäfva, och i sitt innersta ropade hon till Gud om räddning. Hennes häst blef också orolig och gjorde fåfänga försök att klättra uppför klippan. Ehuru all mänsklig hjälp syntes vara utestängd, uppgaf fröken S. höga nödrop. Men ingen männska synes till, och hon beredde sig på döden.
Då, i yttersta stunden, hördes plötsligt en manlig stämma uppifrån klippans spets tillropa henne hopp och mod. Det var en fiskare, som bodde där ofvanför. Denne hade en repstege, med h vilken han brukade förkorta sin väg till båtarna. Stegen ned-
* Vi lämna å föreg. sida en bild från dessa påfliga promenader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
