Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur rabbinernas hemtade berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en vild, på en yster bäst ridande krigare, hvilken vid källan
hoppar af hästen, dricker vatten, sätter sig åter upp, tappar ovetande
sin börs och skyndar derifrån. Sedan går en trasig, svettig gosse
förbi, dricker vatten, finner börsen, ser och tager penningarne samt
går glad sin väg. Sist kommer en gråhårig, utmärglad, trött, pustande
gubbe, dricker vatten och lägger sig att hvila.
I största hast kommer krigaren åter, fordrar börsen af gubben och
svär att genomborra honom med svärdet, om han ej återlemnar
densamma. Gubben nekar sig hafva sett den, bedyrar det med ed
och utbreder för honom alla sina tillhörigheter, men krigaren
genomborrar gubben och mördar honom vildt.
Vid denna syn utropar Moses: »Rättfärdigaste Gud! Skall den
skändlige bofven sålunda få mörda den vördnadsvärde gubben?»
Herren svarar: »Så dömmer du, men jag har så befalt [1].
För 8 år sedan strypte den gubben här i skogen gossens fader,
emedan han trodde, att han bar penningar på sig. Den värnlöse
gossen har sedan dess fått från dörr till dörr tigga sitt uppehälle;
honom gaf jag de penningar, som krigaren på orättrådigt sätt
samlat. Krigaren har jag användt för att straffa den genombrotslige
gubben; många illbragder har krigaren begått, och för dem skall
han en dag drabbas af sitt straff. (27)
Dessa nu anförda utdrag ur Linnés handskrift, i förening med
de exempel, som i det följande skola meddelas, gifva oss, en
ganska tydlig bild af Linnés uppfattning af Nemesis divina.
Å ena sidan följer den icke alla brott; så t. ex. ej stöld och
andra sådana, hvilka äro af den beskaffenheten, att den skedda
skadan kan ersättas. Deremot gifves å den andra sidan för alla
de brott, hvilkas följder ej kunna återupprättas, ingen timlig
försoning, förrän vedergällningsrätten utkräft straffet. På en
mängd ställen upprepas satsen : »non solvitur peccatum, nisi restituatur
patratum.» De brott, hvilkas Nemesis aldrig hvilar, har Linné
sjelf angifvit i följande ord:
Acta dig för stora synder.
Non solvitur peccatum, nisi restituatur patratum.
1. Acta för blod s. mord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
