Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödet. [Fatum] - Ur rabbinernas hemtade berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sett och hört allt, naturen så, att hon drabbas af ett
oundvikligt öde. Guds dom är alltså ödet. (14).
S. S. [1] säger, att hwar har sin ängel,
som dem bewarar natt och dag ifrån olyckor, kanske och hielper till olyckor.
Mon de föllia kroppen lika som skuggan? Då en kommer i fara, komma
100 orsaker i wägen att afrödia det, förhindra det. En annor, som skall blifwa
olyckelig, hielper ej hwad hinder läggas i wägen. (53).
Hwar ock en säges hafwa sin hamn. An? Hwar ock en sin ängel,
quod idem, som bewarar dig på dine steg. Hvad äro praesagia mortis annat,
om hwilka hwar en wet tala? Hwad det, som wisar sig för olyckan, som
oftast afwänder olyckan genom åtskilliga förhinder, beslut?
Kroppen hafwer altid duplicem umbram, fast ej synes. Mögligt, att Gud
giort något sådant [?] i raport till sig och att desse föllia som skuggorne.
Jag kallar desse skuggor Dygden och lyckan.
Psalm. XXXIV: 8. Herrens änglar lägra sig omkring them, som fruchta
honom, och hielpa them ut.
Hwad är thet, att man blifwer ängslig, när ondt förestår, när olycka
sker fierran? Som jag i Upsala, när min moder dog i Småland. Hwad
thet, som slår i wäggen, som spökar, när annor dör?
Det är så obegripeligt, som siälen. Wij hafwa ingen idé om andar, utan
bara om kroppar.
Nullum corpus movetur a se ipso: axioma. Diuren röras af sig
sielf, endast af velle. Quid hoc, quod cogitat et movet corpus,
sentit? Ouomodo spiritus moveat corpus? sentiat? Quomodo
spiritus cogitat, vult et non vult?» (22).
Följande ur rabbinernas skrifter hemtade berättelse [2]
sätter Linné främst, tydligen i afsigt att lemna förklaring
öfver sin uppfattning af Nemesis.
Då Moses på Sinai berg talade med Herran, frågade han,
hvarför Gud, fastän rättvis, kunde tillåta orättvisor i sin verld, så
att rättrådiga ofta voro de olyckligaste och bofvar de lyckligaste.
Gud svarade: »I dömen efter skenet, Jag efter allvetandet. Skåda
ned till bergets branter och källan?« Moses såg då följande: först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
