Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Frihet, till barnets väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingriper, ger riktning, ändrar riktning.
Uppfostran är icke en skapande, utan
en ledande makt; och för att veta
varuti och varthän barnet skall ledas, bör
man känna det. Hur är detta alls
möjligt, då man icke ger barnet något
tillfälle att yppa sitt väsen?
Jag var en gång i ett hus, där
barnen fingo säga allt, vad de hade på
hjärtat. Detta föreföll i början helt
ohyfsat, riktigt »ouppfostrat».
Märkligt var också, att de minsta barnen
mest begagnade sin talfrihet, och att
oblygheten tycktes avtaga med den
ökade åldern. Ju äldre barnen blevo,
desto hänsynsfullare, mer belevade och
blygsamma blevo de. Då jag talade
med föräldrarna därom, sade de:
»Naturligtvis! Ju äldre barnen bli, desto
mer måste uppfostrans frukter visa
sig.» Men de små då, var det väl bra,
att de så otvunget sade sin omogna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
