- Project Runeberg -  En Fri-Murares Lefwernes Beskrifning /
122

(1754) [MARC] [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-H-E ) 122 (
pä hwilken jag kastade mina ögon, at rädfräga hans ansigke,
betraktade otz bägge med mycken upmarksamhet. Likwäl före-
kom han wärt stillatigande wi ofelbart rakat uti, och berättade
alla orsaker, som hindrat mig sä läng tid, at giöra besök hos
dem, samt försäkrade, at jag läfwat hädan efter wara mera
flitig uti mina påhälsningar. Tiden smög sig, under wärt
prat, oförmärkt bort til mältidstimman. J a g satte mig med
til bords, utan at wara buden. D et tycktes likwäl wara de-
ras mening, ty när jag säg, at det dukades för tre, hade jag
tagit laf til mit qwarbkifwande utur Häf-Rädets ögon. Men
jag häpnade icke defl mindre öfwer mit nya lynne, som gior-
de mig sä bekant. Ja g hade en ifrig mat-lust. H äf-R ä-
dinnan, som sedt mig äta sä litet tilförene, syntes undra pä
detta ombyte, och önffade mig flera ganger lycka til min häl-
sas äterwinnande. Ja g hade ej tid, at undersöka, om de§a
hvfligheter kunde uttydas pä annat sätt. H w ar droppa blod
mina ädror spratt af frögd, at höra och se hänne. J a g säg
äfwen ibland pä hännes M an, at wisa honom min fördub-
olade glädie; ibland tittade jag ocksä pä honom med nägon
oro, lika som jag warit rädd, at han ssulle taga sit löfte igen.
H an upmuntrade mig twärkom med smä tekn, som ut-
märkte bifall ock nöje. M in glädie ökades alt mer och mer.
Jag hade märkt dä wi satte ost tik bords, at Häf-Rädinnan
äfwen war wid gladt kynne; det inbillade mig, at hon säg
mig utan ledsnad, och bidrog ännu mer, at bibehälla mit glät-
ttga sinne. Men jag märkte snart, at smä mäln-ffyar smä-
m
n-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frimurare/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free