Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gegs. ) 317 ( Hees
at I hyser några förmätuna tankar, at röra min heder, så
bedyrar jag, det mina egna händer skola ända mitt lif. Det
är ingendera, swarades mig. Wi tänka intet tilfoga Ert
något ondt; men wi komma snart til det stället, hwarest wi
böra lemna Er i förwar; wår befallning lyder, at ej låta Er se
det samma, och wi weta ingen bättre utwäg därtil än, at
binda för Era ögon, Mademoiselle. Ack! sade jag, huru
skulle jag kunna weta hwarest wi äro? och mig tyckes, at
natten lär nog hindra mig, at kiänna den orten, som I talar
om. För alt hwad heligt är, handtera mig icke så grymt?
Det är nog olyckligt för en människia af min ålder och mitt
kjön, at wara öfwergifwen af hela werlden, uti sina
owänners hämdgiriga händer; öka intet mitt bedröfweliga tilstånd
med en sådan hårdhet. Antingen Hufwudman för Tråppen
blef rörd af dessa mina ord, eller han ansåg den
försigtigheten för onödig, at binda om mina ögon, återkallade han sin
gifna befallning, och lemnade mig i fred.
Efter en half timas widare resa, hunno wi fram til et
stort enstakat hus, där en af mitt medfölje bulltade på
porten: straxt kom en gammal kiäring ut, som hade en stor
knippa med skramlande nycklar wid sidan. Hon såg ut som
widskiepelsen målar utaf Trållpackor. Kiära Mor, sade wår
Förman; här har I et ungt Fruntimmer, som lemnas i Era
händer; haf nogå wård om hänne. I ögonblicket red han bort
med sin käpp, och lemnade mig hos denna stygga häringen
Ss3 hwil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
