Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
XIX.
Julen på Ekered brukade alltid vara särskilt
glad, emedan Sven då väntades hem. Mitt i
stöket och de många julförberedelserna gick Betty
omkring med en stilla högtid i sitt hjärta, som om
julens ljus redan tänts hos henne, Hon var ju en
kristen, döpt och upptagen i den protestantiska kyr-
kan, men i sina tankar inneslöt hon ändå icke Jesus
som dog på korset. Hela hennes kristendom var
barnen, de älskade, hennes egna barn. För dem
levde hon, och om någon anfallit dem, skulle hon
försvarat dem som en vredgad lejoninna.
Detta år kom Sven och överraskade dem. Han
hade fått lov från skolan en dag tidigare och for
genast hem. Från stationen fick han gå, då ingen
mötte honom, eftersom man ej visste av hans an-
komst. Hela natten hade det snöat, och skogen på
ömse sidor om vägen var vit av snö: ett tjockt,
mjukt snölager, som lagt sig över de breda grenarna
och över marken, som ännu inte var tillfrusen.
Snökornen virvlade upp och yrde i den klara luften,
så fort vinden kom farande.
Sven gick hastigt framåt. Han gladde sig åt allt
vad han såg: skogens skönhet, en gråluden ekorre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
