Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
som kilade framför honom, och han stannade och
lyssnade till tunga vingslag inne i skogen, då en
"tjäderhöna lyfte till flykt. Någonstädes där inne
brann en kolmila, han såg inte röken av den, men
med vinden kom doften av kol och tjära, för honom
en välkänd doft, som hälsade honom välkommen:
Plötsligt vid en krökning av vägen stod han an-
sikte mot ansikte med Agda. Det föreföll honom
som ett lyckligt omen, att de på detta sätt, utan att
veta om det, ilat varandra till mötes. De stannade
båda, blossande röda och förlägna. Agda såg mer
trolsk ut än någonsin, med en röd luva på det kol-
svarta håret och en mörk kavaj, en sådan som poj-
kar bruka ha, med blanka knappar. Sedan de
hälsat, kramande varandras kalla händer, vände
Sven och följde Agda.
— Men Sven skall ju hem, sade Agda.
Han hade glömt det i samma ögonblick han fått
se henne;
— Jag är hemma nu, sade han glatt, som om
han rest hem bara för att möta henne,
Han hade drömt om henne under skolterminen.
Avståndet och skilsmässan hade gjort hennes bild
ännu mer fantastisk och åtråvärd. Medlidsamt hade
han lyssnat till sina klasskamraters prat om deras
små äventyr, som förefallit honom bra enkla. Och
nu gick han vid Agdas sida, Han såg i smyg på
henne, och då så plötsligt deras blickar möttes, skrat-
tade han förtjust till. Hans mor som nu förberedde
hans ankomst intet anande borde fått hans första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
