Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
hennes andedräkt som en kall vind fläkt mot sin kind.
Han hade varnat henne för att bli med barn. Men
det hade varit hennes egen vilja. Hon älskade barn.
Det lilla liv hon nu dött för levde ännu, ömkligt
pipande, som ett litet ensamt djur, när Jacob gått
därifrån, Vad skulle det bli av det barnet, som ingen
mors kärleksfulla händer kunde hjälpa över de
första stapplande stegen i världen?
Adéle rullade nervöst en näsduk 1 sitt knä.
— Jag har ångest, sade hon igen med gäll röst.
Det var som om hon ville tvinga på honom denna
ångest, liksom hon tvingat sig in i hans hem,
— Nå?
Jacob Levin lade det ena benet över det andra
och tittade skärpt på henne. Ängesten liknade ofta
ett missfall. Den värkte sig fram och försvann och
lämnade trots allt tomhet efter sig.
— Jag vill inte — jag vill inte . .. mumlade Adéle.
— Vad då?
Jacob Levin kunde inte hjälpa att han lät tvär
på rösten. Han var så trött.
— Jag vill inte ha fler barn, kom det andfått
från Adéle.
Jacob Levin smålog.
— Tror ni jag är någon trollkarl, som kan blåsa
på fröna inom er och säga: flyg, flyg? frågade han.
— Ja, just det, sade hon ivrigt.
Hon lyfte plötsligt av sig den stora hätten, som
om den tryckt henne, och lade den i knäet.
— Hjälp mig, sade hon. Nu skall jag tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
