Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
till min man igen. Han vill ha barn, hela stugan
full, brukar han säga. Jag kan inte åter gå igenom
detta. Jag skulle dö, förstår ni. Jag har nog av
mitt eget liv. Jag vill icke föda nya.
— Beklagar, sade Levin torrt.
— OQO; förstår ni inte? När ni i dag talade öm
det där nya idealiska sjukhemmet för mödrar, som
ni skulle bygga, tänkte jag: Gode Gud, låt mig
slippa komma dit!
Jacob Levin reste sig hastigt. Ingen fick röra vid
hans sjukhem, Var denna kvinna tokig?
— Är det bara för att säga mig detta, som ni
kommit hit? sade han ironiskt. Ni behöver ju inte
nästa gång fara till mitt sjukhem, om det eljes
skulle vara färdigt då. Det går an att söka ett annat.
— Å, missförstå mig inte! Jag vet man kan göra
en operation — den skall inte vara så invecklad,
Och så skulle jag aldrig behöva vara rädd för att
få barn mer.
Nu kom den där oblyga blicken fram igen.
Jacob Levin satt tyst. Andra kvinnor hade bett
honom om detta: fåfänga kvinnor, som ville njuta
kärlekens fröjder utan fruktan för att figuren skulle
bli förstörd, och rädda kvinnor, som icke kunde tåla
smärtor, blott icke den där unga modern som nyss
dött med ett glatt leende på läpparna, därför att
hon mitt i dödskonvulsionerna uppfångat sitt ny-
födda barns skrik.
Han hatade den där frågan, som var ett pisk-
slag mot hela hans verksamhet. Hur skulle det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
