Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Ack, om jag bara fått pastorsadjunkten, tänkte
Riken.
— Stackars lilla Riken, mumlade Fredrika, Om
hon bara fått sin pastorsadjunkt.
Så blandade sig den försvunne pastorsadjunkten
med de milda ögonen och sitt Guds rike på jorden
in i brända såser och felaktiga siffror.
Flickorna ärvde honom från år till år. De hade
snabbt spårat upp lilla Rikens kärlekshistoria. De
viskade, fastän Riken ju aldrig hörde det:
— Nu har pastorsadjunkten varit framme igen!
Och så sprutade de av skratt, därför att den
gamla frökens pastorsadjunkt var så löjlig i deras
ögon.
De kallade de två fröknarna för ”strutsarna”.
Det låg ju så nära till hands, då man tänkte på
namnet. Och Rikens sätt att dölja sin kärleks-
historia var inte olik strutsens, då han tror sig helt
och hållet gömd för att han sticker huvudet i en
buske,
Visste fröknarna av att de kallades för strut-
sarna? Ja — nej! De tyckte om att bortse från
flickornas fnitter och skämt, när det gällde dem
själva. Släktens lovsånger hade väl stigit dem litet
åt huvudet. De beundrade ju också ömsesidigt var-
andra, Så trodde de sig hålla sin lärarinnegärning
högt, då det i verkligheten var sig själva de beund-
rade så mycket. De talade ständigt om att de
”fostrade de unga” till ett stort och ideellt kall.
Dessa flicksnärtor skulle bli hustrur och mödrar —
6. —v. Krusenstjerna, Kvinnogatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
