Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
en äng, som skockade sig tillsammans, värmande
sig mot varandras lemmar.
Gud, låt mig vara god i dag, tänkte då Riken
med sammanknipna ögonlock.
Och som om Gud genast villfarit hennes begäran,
fick hennes ansikte ett uttryck av en tunn godhet,
som om man dragit över det med blänkande fer-
nissa.
Fröken Fredrikas kristendom var icke så lätt-
vindig. Men också med henne var Gud enig, fastän
på ett mera barskt och högt sätt. Hon föraktade
med sin Gud allsköns flärd och fjäsk. Det gav sitt
utslag i hennes klädsel, herines lågklackade skor,
hennes slätt benade hår. Gud ville ha Fredrika
sådan, Det var hennes tröst. Ingen societetsdam
kunde burit sina juveler och sidenkläder med större
högfärd än fröken Fredrika sina tråkiga klänningar
och sin kam bak i nackens åtvridna hårfläta. Lilla
Riken skämtade med henne.
— Lägg ditt hår i papiljotter, Diken, bad hon
barnsligt. Du är icke någon skolmamsell, utan
pappas och mammas rara flicka.
Men Fredrika skakade bara på huvudet. Hon
förebrådde icke Riken för hennes lilla koketteri
med sin person.
Låt henne vara, tänkte hon otåligt. Hon har ju
sin hjärtesorg.
Och så fick Riken fladdra som en fjäril i alltför
ungdomliga klänningar, alltför korta kjolar, ljusa
strumpor och högklackade skor. Flon var några år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
