Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
De två unga flickorna sågo på varandra över
svalan, leende och ändå litet ängsliga.
— Ack, släpp den då, bad Angela lågt.
Men Stanny släppte den inte ännu.
— Den är så mjuk och lustig med sitt pickande
hjärta, sade hon.
Hon såg hela tiden på Angela, medan hon talade.
— Vi hade en tam fågel hemma en gång, berät-
tade hon. Det var en kråkunge. Han flög efter oss
vart vi gingo. Den blev ju alldeles tam. Men den
var besvärlig. Den gömde silverskedar för oss. Allt,
som glittrade, förstår du, En dag höll den på att
flyga sin väg med en vacker brosch mamma hade
lagt på toalettbordet. Då försvann den. För varje
kråka vi sågo den sommaren ropade vi: Tom! Tom !
Vi hade kallat den så, Jag minns att mamma var
lika ivrig att ropa som vi. Underligt nog. Det var
hon som dödat vår fågel, ser du.
Stannys ögon hade plötsligt mörknat. Hon gick
till fönstret och öppnade handen. Svalan bredde ut
vingarna och flög med ett jublande kvitter upp i
det blå. Den försvann.
— Nu var den glad, sade Angela.
— Ja, sade Stanny.
Hon lutade sig över Angelas axel. Angela dam-
made ivrigt symaskinen. Det var så mycket vinklar
och vrår i den, svåra att komma åt.
— Du, Angela, sade Stanny. Vill du inte bli min
vän?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
