Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Angela kände en stöt för bröstet. Det var som
om hon haft en liten fågel inom sig, som också
längtade att bli fri. Men hon svarade inte först.
— Vill du inte?
Angela såg hastigt upp i Stannys ansikte, Kände
Stanny det på samma sätt som hon? Angela lade
ofrivilligt sin hand mot hennes: hjärta.
— Det slår, viskade hon. Nästan som fågelns.
De ivriga svalorna i deras hjärtan ville flyga ut.
— Aldrig har någon bett mig bli hennes vän,
sade Angela andfått. Aldrig!
— Inte mig heller! svarade Stanny. Jag har
aldrig haft någon vän.
— Nu har du en, utbrast Angela.
De gingo till var sin del av rummet och fortsatte
tysta sitt arbete.
Angela vär glad. Hon dammade ömt möblerna,
stannade ett tag och kastade en blick bort mot
Stanny och fortsatte igen.
Stanny tänkte:
Förrådde jag mamma nu? Men varför ropade
hon på vår fågel, när hon ändå hade dödat den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
