Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
bror Bernard, två år äldre än hon, var väl den
enda, som hade något inflytande över modern,
Hon dyrkade honom. Det var en vacker pojke,
hetsig, äventyrslysten, smått hysterisk som hon
själv.
Stanny var lik sin far även till utseendet. Ack;
denne far, som hade så litet att säga till om i
hemmet och som var så fruktad och aktad utanför
dess väggar! Stanny tänkte på stämningen vid
frukostbordet om morgnarna hemma. Där satt
fadern vid övre bordsänden, reslig, tung, med breda
axlar och huvudet nedsjunket mellan dem som på
en oxe, Hans ögon voro sorgsna ibland. Hans för-
fäder hade varit svenska bönder, och ännu var det
som om jord klibbat vid hans fötter, då han rörde
sig. Han var god han, Och ändå! Luften var laddad
av hät mellan dessa två, vilka levde sitt liv till-
sammans. Stanny hörde modern tvista med hennes
far den oändligt långa frukosten. Då kunde hon
avundas solskenet, som smekte rutan där utanför,
en fågel som sjöng i stadsparkens träd, barn som
lekte på gatan. Bara hon inte suttit här mellan för-
äldrarna som ett stumt vittne.
Hon blev tidigt mogen, lärde sig fort om män-
niskorna, såg spörjande på dem, som om hon
väntat att de skulle brista som bubblor av hat och
bitterhet. Ibland kände hon sig som en främling
utan fosterland. Modern ville att hon skulle älska
Finland och Tyskland. Fadern sade ibland små-
leende att finnarna voro troll, som svenskarna icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
