Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
hunnit klippa naglar och hår på. Stanny fick inga
vänner. Hon var rädd att de skulle komma hem
till henne och höra hennes föräldrar tvista. Så
träffade hon mest vuxna människor.
Landborgs förde ett stort hus. De voro förmögna
och inflytelserika. Modern svärmade för att ha
salong. Litterära storheter och sådana på musikens
och vetenskapens område samlades hos dem. Då
lyste hon, Stanny kunde sitta tyst och se på henne.
Hon frös till, då modern skrattade. Hon gladde sig
ändå, när hon märkte, hur dewandra beundrade
hennes mor Inom henne grodde faderns och
moderns naturer, oförenliga likt två skilda växt-
slag, vilkas stjälkar och innersta märg icke kunna
ympas på varandra, Flon led därav, kände sig
dragas än till fadern, än till modern. Det var som
att slitas 1 stycken,
Stanny hade glatt sig åt att få komma från
hemmet till hushållsskolan. Äntligen ro, äntligen
skulle hon kunna få andas ut. Visst! Om icke
moderns. brev varit! Hon skrev regelbundet två,
ja tre gånger i veckan, likt en älskare. Hennes
handstil, nervös och snabb, som korsade det tunna
papperet på längden och bredden, fyllde Stanny med
hat. Ibland rev hon hastigt sönder dessa brev, bara
efter att ha läst ett par rader. Rev dem i små, små
bitar, tuggade dem rentav i hysteriskt raseri, men
med tårar av medlidande för modern i ögonen, som
om det varit henne hon bitit. Hon, hennes dotter!
Hatet växte ur kärleken, kärleken ur hatet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
