Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Men det var något annat också. Det föreföll
Stanny, som om modern snabbt tog ifrån henne
de människor hon fäste sig vid. Icke hennes far,
Ä nej! Honom fick hon behälla. Men det var
Bernard.
Ända sedan Stanny var helt liten hade hon för
denne ett par år äldre bror hyst en känsla, som
närmade sig svärmeri. Som gosse var han flick-
aktig, vek och böjlig. Han var också grym. Han
slog sin hund, plågade fjärilar, men grät själv om
han stötte sitt knä; Det var något särskilt med hans
gråt. Den rörde Stanny. Det var som om himlen
störtat ned över henne. Hon såg hans fel, men
kunde aldrig banna honom. Modern ville ha honom
hos sig, De voro ju så lika varandra. Och så blev
han hennes överman, Han var bortskämd, ford-
rande, med en charm som icke många kunde mot-
stå. Den enda han i hemmet hade någon hänsyn för
var Stanny, Hennes vilja och intelligens voro star-
kare än hans, och det böjde han sig för.
Om somrarna brukade de vistas på det stora
Sörmlandsgodset vid Östersjön. När de vandrade
sida vid sida i parken eller sprungo på strandens
klippor, föreföll det ofta Stanny, som om brodern
var flickan. Han gick där med sin lätta gång, hans
steg hördes knappast, Vände hon sig mot honom,
mötte hon hans ögon, alltid hade de ett uttryck av
ironi eller lätt löje, som om han skrattat åt henne.
De hade ändå mycket gemensamt. Regniga eller
kalla dagar vistades de i timmar i det stora biblio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
