Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Han kände hennes kropp under sig, en ung flickas
lemmar, undergivna, mjuka, beredda att giva sig
hän till honom.
Stanny väntade. Hon betänkte sig inte som han.
Hennes ögon lyste som stjärnor, Hela hennes väsen
glödde.
Då gjorde hon en rörelse, som kom honom att
sätta sig upp och hastigt stryka sig över den heta
pannan. Hon hade lagt sin ena hand avig över
ögonen. Det var en tafatt, barnslig rörelse, som var
honom välbekant.
När de voro barn, hade de legat i samma rum 1 två
vita sängar, som stått tätt bredvid varandra: Och
just när Stanny skulle somna, hade hon alltid lagt
handen över ögonen med den mjuka, skära hand-
flatan vänd uppåt, så att den liknade en snäcka.
Ofta hade han smålett däråt och undrat för sig
själv, om hon samlade nattens ljusa drömmar i
sin öppna hand, och ibland hade han i sömnen åter-
sett den lilla vänliga handen, och då var den en
lyra med spända strängar som sjöngo och susade.
Nu, när hon gjorde samma rörelse, räddade det
dem båda.
Han gick fram till fönstret, öppnade det och såg
himlen ljusna över havet. En segelbåt kryssade fram
över vattnet, När den kom närmare, upptäckte han
sin mor och Dermont. Hon hade lagt huvudet mot
hans axel. I strimman från ljuset över havet kommo
de långsamt, glidande, ett trött älskande par, som
drev i hamn med slaka segel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
