Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Då log han.
— Kom hit, lilla syster, sade han.
De stodo och sågo på de två 1 båten, Så vände
de sig mot varandra, och som efter en tyst överens-
kommelse gingo de ut ur rummet och uppför
trappan till sina sovrum.
Morgonen därpå betraktade modern dem oroligt.
Anade de något?
Men de två ungas ansikten voro slutna och otill-
gängliga. Hon kände att Stanny måste vinnas på
nytt. Kanske hade hon också samvetskval? Eller
var det bara det att hennes kropp var öm efter det
hårda lägret på den steniga ön ute i havet?
Sedan den där natten hade Stanny känt moderns
ömhet som en tung börda. Det var därför hon nu
ibland rev sönder hennes brev med sådan häftighet.
Bernärd hade hon detta år träffat mycket litet, Han
hade blivit kommenderad till Boden. Också från
honom fick hon någon gång brev. Dem gömde hon
då noga. Hon hade en liten bunt av dem ombunden
med ett rött sidenband.
Men Stanny hade varit mycket ensam, På båten
till hushållsskolan hade hon suttit och sett på Angela.
Då kände hon, att henne skulle hon vilja ha till sin
vän. Nu var hon redan gladare, då hon tänkte på
Angelas ord där nere i salen.
Stanny blev ett ögonblick stående mitt i rummet
och lyssnade. Det var som om hela huset surrade
av röster, av skratt, av fotsteg, av elden, som sjöd i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
