Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Men så glömde hon bort dem för andra göromål.
Stanny och Angela stretade med sin korg uppför
den smala vindstrappan. De skrattade, pustade, voro
nära att tappa korgen och togo 1 på nytt, Upp-
komna på den stora vinden, som gick över hela
huset, stannade de ett ögonblick och sågo sig om-
kring, Det var dunkelt under takets breda tvär-
bjälkar. De hårt spända strecken löpte framför
deras ögon i länga rader, knappt urskiljbara. Från
luckorna i taket föll ett grått ljus. På kortsidan var
också ett fönster med en sönderslagen ruta, vari-
genom den fuktiga luften, kylig av regnet, slog in.
Först sågo de icke till Linnéa. Men då de kommo
fram till fönstret, funno de henne där bredvid en
hög tvätt. Hon satt nedhukad med armarna om
huvudet. Då de närmade sig, lyfte hon ansiktet, och
de märkte att hon hade gråtit.
— Men, Linnéa, utbrast Stanny bestört. Är du
sjuk?
Hon sprang raskt upp och började plocka fram
kläderna för att hänga dem på strecket.
— Vi måste sluta det här arbetet, sade hon strävt.
Stanny och Angela sågo undrande på varandra.
Ingen av flickorna sade något mera. De hängde
upp plagg efter plagg. När de sprungo tillbaka till
högen för att hämta mera, smällde de våta kläderna
i förbifarten till deras heta kinder.
Äntligen var det färdigt, De stannade alla tre
framför fönstret med den trasiga rutan, Trötta satte
de sig ned på en träbänk, som fanns där. Över träd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
