Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
topparna sågo de Mälarens vatten, som var kolsvart.
Långt bortifrån ljöd en ångares dunkande. Och
snart gled den fram bakom en udde med klart
lysande fönster, som speglade sig i vattnet.
Om aftnarna tycktes Mälaren fylld av hemlighets-
fulla ljus, som tindrade i vattnet, hastigt tände
bitar av stranden, blinkade och försvunno. Angela
älskade särskilt vedskutorna, som om förmid-
dagarna kommo gungande för svällande grå segel
och som om kvällarna svarta och nakna sträckte
sina master som fingrar mot skyn, medan en röd
och ensam lykta, fästad i fören, sände en darrande
stråle ned mot en outgrundlig botten. Hon visste
ju icke, varifrån de kommo eller vart de färdades,
Under en kort stund satte de hennes fantasi i
rörelse, skickande henne en tyst hälsning från en
värld, som hon ej kände till, och slocknade åter
i nattens mörker.
Hon tittade på Linnéa. Denna hade lagt armarna
över bröstet och såg framför sig med ett uttryck i
sitt ansikte, som Angela icke sett där förut.
— Är du sjuk? frågade Stanny igen.
Linnéa skakade på huvudet. Hon kramade om
sitt bröst, som vore hon rädd att hennes hjärta
eljes skulle spränga sig ut från sitt gömsle och
visa sig ohöljt för de andra.
När hon reste sig, tappade hon ett litet fotografi
på golvet. Stanny tog upp det för att räcka henne
det, men kunde ej låta bli att titta närmare på
kortet. Det föreställde en liten två års flicka med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
