Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rd
ett ljust, krusigt hår kring ett leende ansikte. Hon
sträckte fram ett par knubbiga armar, som ville hon
omfamna någon.
— Nej, så söt, sade Stanny, och Angela lutade
sig över hennes axel för att också få se.
Linnéa vände sig långsamt om. När hon upptäckte
fotografiet i flickornas händer, lossnade det hårda
grepp hon hållit sig själv i, och armarna föllo ned
utefter sidorna.
— Tycker du hon är söt?
Hennes stämma hade en ny klang av ömhet och
glädje.
— Vet ni, det är min lilla dotter.
— Din dotter, utbrast Angela häpen, Har du en
dotter?
Linnéa nickade.
— Ja, jag har det. Det var därför jag grät nyss.
Mor skrev att hon var sjuk, och jag blev så rädd.
Det är första gången jag varit ifrån henne. Jag
längtar efter Viola. Jag har kallat henne så, därför
att hennes ögon äro blå som violer. Jag hade aldrig
tänkt berätta det, fröknarna veta inte om det, men
när ni nu fingo se henne...
— Så underligt, mumlade Angela, Du är så ung.
— Å, jag är tjugu år.
— Berätta om henne, bad Stanny. Vill du inte?
Linnéa såg ett ögonblick tvekande på dem. Hon
hade från första stunden känt sig dragen till Stanny
och Angela. Just denna kväll hade hon behov av
deras deltagande. Hon hade varit så ensam med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
