Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
AM:
När Linnéa bara var sexton år, hade en gång
en liten avdelning av frälsningsarmén från staden
under en hel sommar hållit läger i byn, där hon
bodde. De hade haft sina möten i en liten lokal,
egentligen en gammal loge, som en troende hem-
mansägare upplåtit åt dem. Här stodo ohyvlade
bänkar i långa rader. Dessa bänkar hade inte något
ryggstöd, utan de hänryckta åhörarna böjde sig fram
med händerna på knäna, så att de alla sågo ut som
ödmjuka skolbarn inför den gode Guden. En estrad
var uppförd på kortsidan av logen, och här samlades
kväll efter kväll frälsningssoldaterna i sina blå
uniformer med röda band under sång, bön och
gitarrknäpp.
Linnéa hade först gått dit för sångens skull. Hon
tyckte det var roligt att höra dessa klara röster,
som svingade sig som lärkor upp mot det dammiga
taket. Sedan började hon lyssna till orden de sjöngo.
Alla sångerna liknade varandra, tyckte hon, De
handlade om jämmerdalen och sorgehuset, som var
jorden, och om himlen och paradiset, dit alla läng-
tade och ville krypa på blodiga och syndfulla knän.
De rörde henne, dessa små frälsningssoldater med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
