Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Han hade väl behov av åhörare. För honom var väl
det där livet något av vad teatern är för skåde-
spelaren. Estraden på lokalen var hans scen. Från
sin upphöjda plats rörde han människornas sinnen.
Han sjöng, spelade och vittnade av hjärtans lust,
och i mången flickas bröst fick han pulsen att
klappa fortare.
En dag annonserades i byn ett stort frälsnings-
möte, Linnéa gick dit. Det var som om något drivit
henne tillbaka till den plats, där hon första gången
mött Nils. Kanske ville hon övertyga sig själv, att
hennes känslor för honom nu voro döda. Men hon
hade icke väntat att de skulle få en så snabb och
säker död som denna kväll.
Då sången ljöd omkring henne, fick hon tårar i
ögonen.
— Till Himlen, till Himlen bär vår stig...
Gitarrerna knäppte, kvittrade kring de sjungandes
röster, buro dem så att de svällde ut och fyllde
hela logen.
När sången tystnade, steg en ung man fram på
estraden. Han hade ljust, lockigt hår och glada ögon.
Det var Nils Persson. Uniformen klädde honom
bra. Han tog av sig mössan nästan med en gest av
galanteri, om för flickorna framför honom eller
för Jesus var ej gott att veta. Och så började han
vittna.
Linnéa hörde först inte på. Elon granskade honom
oroligt. Den där pladdrande munnen hade hon kysst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
