Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Trots dessa hotelser satte Angela sig bredvid
henne;
— Men säg mig då vad det är! bad Angela
enträget och verkligt uppskakad över denna uppen-
barelse i natten.
Margit lyfte inte på huvudet:
— Det är... det är... stammade hon mellan
söyftningarna.
Plötsligt lyfte hon upp huvudet.
— Det är pippor, viskade hon dystert.
— Vad? frågade Angela häpen.
— Pippor! skrek Margit. Kan du bara tänka dig.
I mitt fina hår, som jag alltid varit så mån om,
Mitt vackra, älskade hår. Jag kunde inte somna för
det var en så besynnerlig klåda i huvudet. Jag rev
mig och rev mig. Så blev jag alldeles kall i hela
kroppen. Det kändes, som om någonting kröp i håret.
Då rusade jag hit och började kamma mig vid
fönstret, Och en föll ut, en stor pippa, som spratt-
lade som en råtta på fönsterbrädet, en grå en med
ben och allt. Jag knackade då på Strutsarnas dörr,
men de körde ut mig. Och här sitter jag nu.
— Varför går du inte och lägger dig? sade Angela
leende.
— Lägga mig, är du galen? Lägga mig till-
sammans med pipporna! Men jag vet vem jag fått
otyget av. Valborg har kliat sig i huvudet här om
dagarna. Och jag som bara trodde det var en ovana
hon hade. Jo, jag tackar jag: Jag skall döda henne,
bara solen går upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
