Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
— Det skall du inte, sade Angela. Gå och lägg
dig. Du väcker ju upp hela huset.
— Tycker du inte synd om mig, kära lilla du?
jämrade sig Margit. Men så är det. Har man pippor
i håret, då blir man bara utskrättåd. Ingen förstår
skammen och lidandet.
— Kom nu in, sade Angela. Du är ju alldeles
kall om händerna, din stackare.
De båda flickorna smögo sig åter in i sovrummet.
Angela höll sig en stund vaken och hörde snart
den olyckliga Margits jämna snusningar. Då och
då snyftade hon till i sömnen och drog tungt efter
andan, som om hennes olycka uppenbarade sig för
henne också i drömmen.
Angela låg och tänkte på olika sätt att få bort
ohyra, till dess också hon somnade, medan solen
smög en strimma av ljus genom den röda rull-
gardinen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
