Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
— Har det kommit några? avbröt Angela dem
och reste sig upp.
— Det är ju därför jag är här, svarade Kalle
stött över att inte få fortsätta med sina råd.
De gingo ut i trapprummet och tittade ned på
gårdsplanen,
— Där äro de, fnittrade Kalle. Men det är ju
två herrar,
Plötsligt tog Kalle ett skutt baklänges.
— Det är pappa, stönade hon. Han har rest hit
för att överraska mig. O, det är väl gräsligt med
sådana där överraskningspappor!
De nykomna hade stannat på gårdsplanen. Angela
såg från sin utsiktsplats fröknarna ila nedför trap-
porna, Riken i ljusblå sidenklänning, Diken i svart.
Bagaren gjorde en charmant och djup bugning för
de båda damerna, men han kunde inte taga dem
i handen, därför att han hade en väldig tårtlåda
under vardera armen. Han var en mycket tjock liten
man i fladdrande, grå kostym med ett runt, mjöligt
ansikte och två glittrande, vänliga ögon. Bredvid
honom stod kapten Manderskiöld i en korrekt,
mörkblå kavajkostym. Han var starkt solbränd och
hade ett par små, koketta, kolsvarta mustascher,
icke större än hans ögonbryn, på överläppen.
— Har han tårtorna med sig? mumlade Kalle:
— Jo, det vill jag lova, skrattade Margit åter
munter. De äro stora som kvarnhjul; En sådan
rar gubbe! Han ser ut som om han ätit tårtor hela
sitt liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
