Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
plockar potatis och skär råg, som man läser i alla
bonderomaner?
Åter log Linnéa. Inte kunde hon tala om för den
där fliekan vad man sysslade med på landet. Hon
skulle ingenting förstå, kanske också taga allt efter
bokstaven som Linnéa nyss gjört med hennes ord.
När Linnéa satt tillsammans med den välmani-
kurerade Madeleine, tyckte hon att det luktade jord
och våt mylla av hennes egna händer. De voro
grova och röda bredvid Madeleines vita och blå-
ådrade:.
Vi äro olika skapta, tänkte hon då. Det är som
om Madeleine inte fötts av ett par riktiga män-
niskor, utan formats som en kristallvas ur någon
genomskinlig massa.
Nanna bredvid henne mumlade:
— Jag blir rasande på det här garnet. Det dansar
ju, så det gör ont i ögonen. Det är väl ett förbaskat
fånigt får, som släppt till det.
Jaså, du vet i alla fall att garnet kommer från
fåren, tänkte Linnéa med en sidoblick på den
gängliga flickan.
Och i detsamma såg Linnéa sig själv med ett
stretande får mellan benen. Hon höll hårt fast det.
Hennes händer voro heta av djurets kropp, som
om hon lagt dem på en ugn. Solen brände ned på
ängen. Ett par vita lammungar sprungo oroligt om-
kring sina mammor. Linnéas far låg på knäna och
klippte med en stor sax. Ullen föll runtomkring
honom, Fåret bräkte och slog med sin korta svans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
