Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
O, om jäg vore där hemma, tänkte Linnéa
längtansfullt. Nu har far ingen som hjälper honom
med fåren. Och hur kan Gullros må? Skall hon
kalva i år också?
Och så löpte Linnéas tankar åter runt som ett
föl i sin lina. Där stod Viola i dörren, skrattande
möt solen, höll hon upp sina knubbiga armar, som
ville hon omfamna hela världen. En droppe mjölk
skälvde på hennes läppar, Nyss hade hon stuckit
huvudet djupt ned i mjölkmuggen och druckit sig
otörstig.
Linnéa såg bort mot Angelas plats med ett för-
läget uttryck. Här hade hon ju ändå funnit vänner,
De visste om Viola och frågade alltid så ivrigt efter
henne.
Men Linnéa kunde inte se Angela. Bell stod lutad
över henne och hjälpte henne med en tråd, som
råkat på villovägar. Linnéa hade misstro till den
där lärarinnan. Hon tyckte det var något besynner-
ligt med henne. Inte bara håret. Ögonen hade en så
underligt ruvande blick, som om de lurade på något.
Instinktivt kände Linnéa sig rädd, då det där håret
snuddade tätt invid Angelas ljusa huvud. Vad var
det? En förnimmelse av att Angela på något sätt
var i fara, Linnéa kunde inte komma ifrån det.
I detsamma såg Angela upp och mötte Bells små-
leende, Hon makade litet på sig i vävstolen. Lära-
rinnan satte sig bredvid henne:
— Se här, sade hon. Nu tar man spolen så här
och för den upp genom trådarna, förstår du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
