Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
okynne och elakhet, endast för att ånyo skälvande
få ledas fram till föreståndarinnan och mottaga
straffet.
Ingen förstod det perversa barnet, Bland de andra
föräldralösa strök hon omkring som en hundvalp
med öron som alltid lyssnande stodo på spänn och
med skyggt inställsamma och förstulet smekande
rörelser.
När Bell var tolv år, kom en vänlig änkefru till
barnhemmet för att söka sig en fosterdotter.
Kanske rördes hon av Bells stora ögon och den
bedjande, trånande blicken i dem. Möjligen gjorde
också andra orsaker, att hon av alla barnen valde
just Bell.
Nu kom Bell till Stockholm och fick en bildad
uppfostran. Men hon längtade alltid tillbaka. Hon
liknade en av dessa ljust röda blommor, som trivas
i kärren och slingra sina slemmiga rötter allt
djupare ned i dyn. De blomma i solskenet med
huvudena ovanför den blanka vattenytan, medan de
hämta all sin näring och allt sitt liv från den under-
jordiska och mörka ruttenhet, som de stå fast i.
Lilt dessa blommor levde Bell ett dubbelliv, tvingad
därtill av dunkla drifter och av den miljö hon vuxit
upp ur,
Uppe i solskenet och värmen fick hon lära sig
mycket, och hon fattade snabbt och hade en för-
underlig anpassningsförmåga. Men kamraterna
tyckte illa om henne och misstrodde hennes inställ-
samhet, som om de väntat att hon i nästa sekund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
