Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
skulle sticka fram en vass tand och bita dem;
Hennes fostermor, änkefru Wenden, skämde där-
emot bort henne och lät henne nästan alltid köpa
de små lyxsaker, som flickan ständigt tycktes längta
efter. Denna hennes beskyddarinna var dock alls
icke förmögen, Men måhända dyrkade hon i foster-
dottern den bortgångne makens minne, måhända
värmdes hon också av drömmen att en mänsklig
varelse på ett eller annat vis skulle fortsätta hans
och hennes släkt, vars namn var dömt att utslockna.
Det vissa är, att hon själv efter mannens död
behövde någon att känna sig avhållen av och själv
få hålla av. Och fru Wenden höll av Bell, vilkens
förnamn var som en klocklikt klingande ungdomlig
förkortning av hennes eget gammalmodiga, av ingen
längre burna förnamn Arabella.
Kanske låg det därför intet till grund för de
rykten, som kommit till fröknarna Strussenhielms
kännedom, utan hade fru Wenden blott tagit ett
fosterbarn, emedan hon var så ensam och hoppades
att den lilla skulle växa upp och i sin tur veder-
gälla denna vänlighet med att se om henne på
hennes ålderdom. Hon hade kanske beräknat detta
ungefär på samma sätt, som när man köper en
livränta och sedan längtar till den tid, då den
skall fälla ut och man skall få igen de mödo-
samt inbetalta årspremierna. Men i detta fall blev
ingenting som fru Wenden önskat.
En dag då Bell var aderton år och nyligen slutat
skolan, uppenbarade sig i förmaket hos fru Wenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
