Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
jag tänker draga dem inför skolföreståndarinnan.
Det som hänt kommer att bli känt av alla. Ni skall
inte kunna gå ut i sällskap utan att mötas av visk-
ningar: där är den där som skyddar den otuktiga
skolflickan . ..
Hon begagnade med flit detta uttryck för att
den gamla damen äntligen skulle få klart för sig
vad det gällde. Nu började också fru Wenden gråta.
— Säg ingenting mer, mumlade hon. Jag begriper
inte riktigt. Men ni har väl rätt... Jag har hört
någon gång om... om sådant. Jag trodde inte att
det fanns ... Har min lilla Bell betett sig så illa mot
er syster? Vad kan jag göra? Ni får inte tala om
det för någon.
Kvinnan log ömkande och triumferande på en
gång.
— Jag trodde väl det skulle klärna! Ni kan ju
ge mig en liten ersättning, så skall jag tiga, sade
hon, med ens affärsmässig:
Fru Wenden steg långsamt upp. Detta var så-
ledes en utpresserska, och hon kunde ingenting göra.
Hon var fullt på det klara med saken nu. Hennes
hus, hennes döde mans hem, finge icke vanäras.
Hon måste köpa sig fri. Hon frågade inte efter
bevisen. Den andras rovfågelsansikte, hur obehagligt
det än var, hade en prägel av beslutsamhet och
stridslust, som inte var att misstaga sig på. Och
Bell hade givit bort medaljongen, som hon lovat
att ständigt bära innanför blusen. Hon hade
ljugit och levat ett hemligt liv, som fru Wen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
