Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
från sakristians dörr i en procession. Alla hade de
höga ljus i händerna. Lågorna från ljusen stodo
stilla. Då tyckte jag att själva livet stannat där
under de dunkla valven, därför att Cecilia skulle
dö. Jag glömde att solskenet brann utanför kyrkan
och gjorde stenarna glödheta, att försäljarna i
hörnen med glada röster skreko ut sina varor och
att tidningar våta av trycksvärta delades ut för att
sprida händelser, som just nu skedde överallt på
jordklotet, som rullade runt i rymden. Livet fanns
för mig just då bara där Cecilia andades, och hon
skulle dö. Därför dog också allt levande för mig.
Talade Bell för att intaga lilla Angela? Hon
syntes knappast giva akt på den unga flickan främ-
för sig, men ändå undgick henne inte den minsta
rörelse Angela gjorde. Så vände hon sig plötsligt
mot henne och uppfångade en glans i Angelas mörka
ögon. Hon hade då äntligen tänt hennes intresse !
— Italien — är det vackert? frågade Angela
blygt.
Hon ville höra mera. Den andra fängslade henne.
När hon sträckte fram sina smala vita händer och
snuddade vid något på tebordet, följde Angela dem
med blicken. En fantasi rörde sig inom henne: att
de där händerna voro bundna med silkessnodder,
som styrde deras handlingar. En makt starkare än
Bells egen förde hennes händer.
Kanske mina också? tänkte Angela och såg ned
i sitt knä. Och Stannys — den där natten då hon
kramade om min nacke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
