Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
XRKRVI.
Dagen efter det Linnéa kallats upp till fröknarnas
rum, fick hon ett brev med faderns ojämna hand-
stil på kuvertet.
Han skrev så sällan, Linnéa kände en ängestfull
aning, då hon öppnade det. Hon satt på sängen i
sovrummet och stirrade på brevet. Hon läste det
flera gånger, och kunde ändå inte fatta det. Det
var som om det skrivits på ett främmande språk,
vars meningar hon icke förmådde tyda. Så skrek hon
plötsligt till och slog vilt händerna för ansiktet. Det
stod att Viola var död. Hon hade drunknat. Brevets
datum, som var så ordentligt präntat på arket, glödde
i hennes hjärna. Hennes barn hade drunknat samma
dag Linnéa räddat Margit vid badstranden. Hon
hade räddat en annan från döden, medan hennes
eget barn långtifrån henne tagits av vågorna. Viola
hade lekt nere vid bryggan nära morföräldrarnas
gård och fallit i vattnet. Folk som sett det hade
skyndat till. Men det var redan för sent.
”Hon var så glad, vår lilla Viola”, skrev fadern,
då Linnéa äntligen förstod att läsa brevet helt och
hållet. ”Och hon talade riktigt rent nu. Hon sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
